Lättnad
Vi köpte vår första bostadsrätt från världens gulligaste mäklare! Han var så bra, att han har fått säja två av lägenheter. Den här gången ville vi kontakta honom igen, då magkänslan kändes rätt. Vi valde ändå en annan, föreningens egna. Hon har sålt medparten av föreningens lägenheter och fått väldigt bra pris.
Hon fullkomligt älskade vår lägenhet och pratade om att hon skulle slå rekord osv. Jag vågade inte tro på något och var glad om vi fick någon vinst, men klart att hoppet fanns där.
Vi målade om väggar, lagade de små skönhetsfelen som fanns. Har man tåv pojkar som gillar att åka rally hemma med sina bilar, så går det inte att undå små skador på väggar och lister osv. Vi la verkligen tid och själ för att fixa i ordningen lägenheten. De kom väldigt många på visningen och vi till och med fick ett bud innan visningen. Accepterade dock inte det, och väntade in budgivningen. Ja, vad hände?! Direkt efter visningen, kom det ut en anna lägenhet, bara några hundra meter bort på samma gata och la ut ett pris som var 1,4 miljoner under vårt. Fick panik och alla som var tokintresserade av vår lägenhet bara försvann. Mäklaren sa att INGEN svarade på varken samtal, mail eller sms. Jag började få panik och orolig.
Vi insåg att vi inte ville vänta tills visningen av den lägenehten och vågade inte riskera att tappa det enda budet vi hade. Som inte var ett skambud, utan ett superbra pris. Vi ville inte vara giriga och tog det budet. Idag är vi väldigt glada för det. Lägenheter som kom ut innan oss, topprenoverade och bra pris, de står helt stilla. Känns som om hela markanden mer eller mindre har stannat av lite.
Det har varit sjult mycket sista veckorna. Oron gällande förskola, planeringen inför vår resa till Barcelona, försäljningen, visningen, min tand och så har man jobb och två barn. Nu är det jobbiga över och vi kan ägna vår tid åt det roliga istället, inredning av huset.
Sen är jag lite orolig över om hur barnen ska trivas på förskolan, hur vi trivs i området. Pendlingen, grannarna osv. Och jag måste sluta titta på fuskbyggarna, för jag blir så sjukt nojjig. Kan bara hoppas på att det blir bra. Jag älskar i alla fall huset =)
Hon fullkomligt älskade vår lägenhet och pratade om att hon skulle slå rekord osv. Jag vågade inte tro på något och var glad om vi fick någon vinst, men klart att hoppet fanns där.
Vi målade om väggar, lagade de små skönhetsfelen som fanns. Har man tåv pojkar som gillar att åka rally hemma med sina bilar, så går det inte att undå små skador på väggar och lister osv. Vi la verkligen tid och själ för att fixa i ordningen lägenheten. De kom väldigt många på visningen och vi till och med fick ett bud innan visningen. Accepterade dock inte det, och väntade in budgivningen. Ja, vad hände?! Direkt efter visningen, kom det ut en anna lägenhet, bara några hundra meter bort på samma gata och la ut ett pris som var 1,4 miljoner under vårt. Fick panik och alla som var tokintresserade av vår lägenhet bara försvann. Mäklaren sa att INGEN svarade på varken samtal, mail eller sms. Jag började få panik och orolig.
Vi insåg att vi inte ville vänta tills visningen av den lägenehten och vågade inte riskera att tappa det enda budet vi hade. Som inte var ett skambud, utan ett superbra pris. Vi ville inte vara giriga och tog det budet. Idag är vi väldigt glada för det. Lägenheter som kom ut innan oss, topprenoverade och bra pris, de står helt stilla. Känns som om hela markanden mer eller mindre har stannat av lite.
Det har varit sjult mycket sista veckorna. Oron gällande förskola, planeringen inför vår resa till Barcelona, försäljningen, visningen, min tand och så har man jobb och två barn. Nu är det jobbiga över och vi kan ägna vår tid åt det roliga istället, inredning av huset.
Sen är jag lite orolig över om hur barnen ska trivas på förskolan, hur vi trivs i området. Pendlingen, grannarna osv. Och jag måste sluta titta på fuskbyggarna, för jag blir så sjukt nojjig. Kan bara hoppas på att det blir bra. Jag älskar i alla fall huset =)
