Bye bye skötväska!

Elion har varit blöjfri ett tag nu och är numera torr på nätterna också. Det känns jättebra! Vi tog allting i hans takt, när han var mogen för potträning osv. Tror att det blir mindre bakslag om vi låter honom bestämma. Tänk att någonting som är som naturligt som att gå på toaletten, kan göra en förälder så himla stolt! Första poopet i pottan var liksom WOW!!!! 
 
Nu behöver vi ju ingen skötväska längre. Insåg att det var så jobbigt att alltid släpa med Williams saker när man skulle gå ut med Elion osv. Ja, vi har ju vår skötväska alltid packad och redo, på så sätt glömmer man aldrig nåt. Så vi har dubbletter på allt, till båda barnen. Dessutom är det skönt att slippa den stora väskan. 

Nu har vi köpt två ryggsäckar istället! Jättefina är dem! Är så kär i dem. Så nu står de redo för utflykter med barnen! Som imorgon. Imorgon ska jag och Elion på bio igen, så då tar vi bara med hans väska. Vi har hans vattenflaska och nåt ombyte med oss. Han är fortarande liten och man vet faktiskt inte när olyckan är framme, så det är bra med lite beredskap. 
 
Åh så stora barnen börjar bli. Elion blir mer och mer självständig och William är ju ingen bebis längre! Ja, och jag ska snart börja jobba... nästa vecka, gaaaah!!! Hur ska det gå??? 
 
 
Väska från blafre. Finns på bland annat babyshop.se
 

Förskola=)

Elion har nu gått lite mer än ett år på förskolan. I början var han väldigt försiktig och gjorde inte så mycket väsen av sig. Han var nog bland de lugnaste. Han började när han var 1 år och 9 månader. I flera veckor pratade om att han skulle börja på förskolan och vad det skulle innebära för honom, att han skulle vara där själv utan oss osv. 

Det gick jättelätt att skola in honom och han verkar trivas rätt så bra direkt. Jag minns hur jag grät när jag lämnade honom där själv, allra första gången, medan han glatt gick och lekte med sina nya kompisar. Vissa dagar tyckte han att det var lite jobbigare. Han tittade på mig med sina stora ögon. Man riktigt såg gråten i halsen och ändå så nickade han förstående, när jag sa att jag skulle hämta honom efter mellis. 

Nu har det gått mer än ett år. Det är som ett annat barn. Han är den som hörs mest och är aldrig stilla istället =) I början hade han lite sämre grovmotorik än de andra barnen i samma ålder. Han ville inte klättra och ta sig upp på bänken vid mellis ute, det var jobbigt tyckte han. Nu klättrar han och springer och balasnen är på topp! Han äter och sover bra och nu är han dessutom blöjfri, så allt är verkligen på topp! =) Vissa dagar, vill han inte ens följa med hem och säger "mamma, snart... inte än". 
 
Jag älskar hans förskola! Vilket bra val vi har gjort! Pedagogerna är jättebra och de har verkligen jobbat stenhårt med att motivera honom till att röra sig mer, våga mer och ta för sig mer. Som föräldrar har vi bra koll på vad barnen har för sig. De har olika temaveckor, där de pratar om olika saker och gör saker inom det temat osv. I vintras var det "Frost" och det älskade Elion och de pratade om olika känslor (som i filmen). Hur är det att vara, arg och ledsen osv. 
 
Varannan vecka så skriver Elions ansparspedagog i hans logg (på internet) där vi kan läsa om vad han gör på dagarna. Ibland får vi se någon bild på vad han gör. Det är så himla roligt att läsa. Självklart får man veta sånt på föräldramötena också, men då är det mer fokus på Elions utveckling och mer det praktiska. Vi är så stolta över dig, Älskling!!! 
 
Medan jag skriver det här inlägget, inser jag återingen "jag är ju mamma"! Vuxenpoängen klirrar in =) 
 
 
Första dagen på förskolan - inskolningen
 

Den perfekta instagrambilden

Jag har haft instagram i lite mer än tre år! Under dessa tre åren har jag mest lagt upp på min vardag, mina två graviditeter och mycket på barnen. Tanken var att jag skulle dela med mig lite av min vardag till nära och kära och samtidigt på ett smidigt sätt kunna dokumentera minnen. 

Jag följer en del instragramkonton och många är väldigt inspirerande. Ibland blir jag så sjukt avundsjuk på dessa perfekta bilder som spelgar dessa helt perfekta liv. Ni vet, då där bilderna med de perfekta lyxfrukostarna med bär och jordgubbar som ser sådär smarriga ut i sina fina glasskålar och pannkakor med massa fluff på eller de där bilderna när man undrar "ser det alltid ut sådär städat hemma hos dem med alla fina ljustakar, perfekta tidningshögar på soffbordet?
 
Självklart vet jag att det som visas upp bara är en pytteliten del av deras liv. Jag vet att verkligen säkerligen är annorlunda, men ändå =) 
 
Jag skulle idag stolt lägga upp en bild på mitt sminkbord i vårt sovrum. Då Prinsen äntligen har fått lite tid över att sätta upp en hylla ovanför sminkbordet. Nu tänkte jag också lägga upp en såndär perfekt inredningsbild, men vilken ansträngning. Först tog jag bort allt överflöd av prylar till att börja med. Åh nej, dörren är öppen, då syntes ju barnvagnen och lite småkaos i hallen. Jag valde att stänga den, men nej, då syntes ju alla kläder som hängde på dörren! Gah, jag valde istället att ha dörren öppen och att köra bort vagnen. Det blev enklare så. Åh, nej, där stod ju luftfuktaren... 

Gör folk så här när de ska ta dessa perfekta bilder, eller är det alltid så hemma hos dem? Nåväl, jag bara undrar hur kalkylen går ihop. Jag vill också ha det perfekt och fint varje dag, men inser att det inte alltid är så lätt. Dessutom är det inte så roligt när allt är tillrättalagt och perfekt. Ett hem ska ju kännas som ett hem. Nej, det är inte någon dålig ursäkt till att ha det lite kaotiskt ibland. Livet med småttingar är faktiskt inte alltid så lätt, trots att mina två Prinsar är så himla snälla och håller efter. Jag har haft väldigt tur, med snälla barn, men ändå så är det ett livspussel varje dag.
 
Vi är faktiskt fyra stycken i det här hemmet och hur mycket förvaringsutrymme det må finnas, så räcker de aldrig till! Så jag orkar inte gå runt och "gömma" bort allting hela tiden. Det finns roligare saker att göra =) 
 
Ett försök till den perfekta inredningsbilden =)