Min skolkille
Den här underbaringen går nu i ettan ! NU går han alltsåi skolan på riktigt. Jag minns fortfarande min första dag i skolan och nu får jag uppleva det här igen fast på ett helt annat sätt. Det är delade feelings. Han är helt redo, men jag är nog inte det.
Under det här året som han har gått på förskoleklass, har han utvecklats massor. Framförallt känns han så mycket äldre. Jag har lagt så mycket tid, engagemang i båda barnen genom att vara så närvarande och pedagogisk som jag bara kan. HUr jobbigt det än har varit, har jag varit sparsamt med quick fix ( ex: skärmtid, mutor etc). Det har inte alltid varit lätt, men jag är så stolt över barnen och jag är så glad över den foundation jag har gett dem.
Under det här året som han har gått på förskoleklass, har han utvecklats massor. Framförallt känns han så mycket äldre. Jag har lagt så mycket tid, engagemang i båda barnen genom att vara så närvarande och pedagogisk som jag bara kan. HUr jobbigt det än har varit, har jag varit sparsamt med quick fix ( ex: skärmtid, mutor etc). Det har inte alltid varit lätt, men jag är så stolt över barnen och jag är så glad över den foundation jag har gett dem.
Nu hoppas jag att barnen har en stabil grund att stå på och att de alltid kan stå upp för sig själva, vara sig själva och vara en stark individ.
Ibland kan jag vara orolig över all den yttre påverkan, som jag inte alltid kan skydda barnen ifrån. Det är jobbigt att min upplevelse är att många andra föräldrar har lägre gränesr än vad vi har. Här går säkerhet först, så lite socker som möjligt, de får inte titta på våld, leka krig, slåss osv... medan hans jämåriga kompisar spelar Fortnite, äter obegränsat med godis, leker med leksaksvapen och går runt och säger massa "vuxna" saker som jag inte alltid anser är lämpligt för barn i den här åldern.
Vi säger inte nej, utan förklarar varför vissa saker inte är lämpliga för barn och det accepterar dem, men ibland så undrar han varför t ex en ettåring dricker läsk när vi är ute på restaurang. Ja, vad säger man då. Att det är deras föräldrar som bestämmer. Då reagerar Elion mest på varför föräldrar vill ge nåt som inte är bra för tänderna?! Han är ju så klok, och ibland är det alldeles för svåra frågor som jag inte alltid är beredd på.
Vi säger inte nej, utan förklarar varför vissa saker inte är lämpliga för barn och det accepterar dem, men ibland så undrar han varför t ex en ettåring dricker läsk när vi är ute på restaurang. Ja, vad säger man då. Att det är deras föräldrar som bestämmer. Då reagerar Elion mest på varför föräldrar vill ge nåt som inte är bra för tänderna?! Han är ju så klok, och ibland är det alldeles för svåra frågor som jag inte alltid är beredd på.
Jag tror att jag måste växa in i min nya roll som mamma, för nu börjar det verkligen ett nytt kapitel i Elions liv. Älskade barn! <3
