Tiden går så fort

I torsdags förra veckan blev William en månad!!! Helt ofattbart hur tiden kan gå så fort. Det är så mysigt med en bebis, men jag får så dåligt samvete för att jag inte alltid kan ta upp honom direkt när han är ledsen. Som tur händer det inte så ofta, men ibland blir det sämsta tajmingen. Exempelvis när jag håller på att byta blöja på Elion så blir William jätteledsen. Det är inte riktigt så att jag bara kan avbryta och låta Elion ligga kvar på skötbordet. 
 
Babysittern är min bästa vän just nu. Den funkar väldigt bra. Funderar om jag ska försöka ge bärsele en chans den här gången. Förra gången hade jag inte användning för den och dessutom tyckte jag inte om min Babybjörn Miracle. Tyckte att det var jobbigt att bebisen inte fick sitta groda i den. Ergobaby kanske?? 
 
William har sen någon vecka tillbaka börja följa mig med blicken =) Och han är så stark redan... kan nästan vända sig, såsom han håller på, hehe... 
 
Åh, mina pojkar! Jag älskar er!!! =)
 
William 6 dagar =)
 
Så liten och söt
 
 
 
Foto: FotograFia
 

Det här med amning

Förra graviditeten var jag inte alls rädd för förlossningen, utan för självaste amningen. Jag ville absolut amma, men var bara så orolig att det inte skulle fungera. Vet inte om det blev någon självuppfyllande profetia, för amningen förra gången var en mardröm. Jag skulle ge det max fyra veckor och fungerade det inte skulle jag ge upp. 
 
Det gjorde så fruktansvärt ont. Ingen berättade för mig att man kunde få sugblåsor och såriga bröstvårtor. Ingen berättade för mig att man kunde bryta vakumet med mitt lillfinger. Jag blev sjukt stressad och fick nästintill panik varje gång Elion ville äta. Elion hade nyföddgulsot och var tvungen att äta minst var tredje timme (för att få ut bilirubinet). Ja, han åt oftare än så. Det var jobbigt att hålla reda på bebis, fäktande armar, tutte, och det var läskigt att låta honom ta tag själv. Jag ville gärna stoppa in tutten i hans mun för att kunna styra det, men då fick han ännu sämre tag. 
 
Tack och lov fungerade amningen efter 3-4 veckor och jag vågade mig äntligen ut. Första gången jag gick ut på riktigt, förutom BVC-besökan, var på Elions enmånadsdag. Purelan var min räddning! Efter att jag började smörja mig med den, så läkte mina sår och amningen fungerade bättre och bättre. Sen gick allt superbra och man glömde bort allt det smärtsamma. Jag var så nära på att ge upp!
 
Den här gången var jag mer förberedd på allting! Som tur var gick allt mycket bättre den här gången. Fick några sugblåsor och nåt litet sår. Klart att det gjorde ont, men efter knappt två veckor så gjorde det inte längre ont. Jag såg till att William skulle få ett bra tag, så vi började om flera gånger, istället för att genomlida en hel amning med fel tag. 
 
William har också lite gulsot, men inte så mycket att vi behövde stanna på BB i flera dagar för solbehandling. Däremot var han också tvungen att äta mycket och ofta. Så vi fick väcka honom om det gick för lång tid mellan amningen. Oj, vad William äter alltså! Det gynnar visserligen mjökproduktionen. Det bara sprutar mjölk, haha... 
 
Vi gav honom ersättning i början, innan mjölken hann rinna till. Vi valde att koppmata, så att William inte blev "tuttförvirrad". Är rädd att han ska börja välja flaskan och min mjölk börja sina om vi började med flaskan så tidigt. Egentligen hade det varit praktiskt att varva med flaska nu, så att Martin också kunde mata och jag inte behövde vara lika låst. Tänkte mest att Elion inte tycker att det är särskilt roligt när jag sitter fastklistrad i fåtöljen flera gånger om dagen. Vi får se hur det känns. Vill som sagt inte riskera att han väljer flaskan, vilket är väldigt vanligt då maten kommer snabbare och mjölkproduktionen kanske blir sämre i och med att det inte ammas lika ofta och en ond cirkel uppstår. Man tar till flaskan för att bebisen blir otålig och vill äta. 
 
Tanken är i alla fall att jag ska helamma till William blir sex månader och sedan delamma. Elion slutade självmant när han var tio månader, efter att ha trappat ner då han började få mer vanlig mat! Just nu är det bara väldit mysigt att amma, så jag fortsätter gärna =)
 

Livet som tvåbarnsmamma

Sedan vi kom hem från BB har det mesta bara rullat på. Det har varit mycket lättare än jag trodde, men å andra sidan är vi båda hemma. Det är klart att det var lättare när vi bara hade Elion. Vi försöker hålla på våra rutiner så gott det går och vara lyhörda mot barnen, vilket har fungerat väldigt bra. Det är bara att inse att det blir inte lättare att planera med två barn och att allt tar mycket längre tid än vad man tror. Vi får se hur det blir när Prinsen börjar jobba på nu på tisdag. Jag tror att det kommer gå jättebra! =)
 
Hittills har vi lyckats tajma in det mesta, till exempel att William ammas och somnar och sedan nattas Elion. William sover under våra mattider och då kan vi fokusera helt på Elion. En gång var William vaken när Elion skulle nattas. William ville äta och Elion ville att William skulle ligga bredvid honom i hans säng. Det gick bara inte! Så Elion fick bli lite ledsen medan jag ammade. Annars är Elion väldigt snäll och vill gärna hjälpa till, men just det där med amningen har han ibland svårt att greppa. Han förstår inte att jag inte kan gå någonstans när jag ammar och då kan han bli lite ledsen att jag exempelvis inte kan följa med honom till hans rum eller att jag kan komma och leka. När han blir ledsen känner jag mig så otillräcklig. Jag måste ju prioritera William om han är hungrig. Vill ju kunna vara där för båda barnen samtidigt, vilket det inte alltid går =(
 
William är också väldigt lugn, dock inte lika lugn och snäll som Elion var när han var en liten bebis. Elion var alltid snäll och glad. William är mer bestämd och byter man inte blöja på en gång, blir han ledsen och han är mer otålig när han inte får mat direkt. Det tråkiga är att han inte verkar vara så förtjust i att åka vagn, så det är lite småbökigt att vara ute med honom. Det fungerar bra när det är hans sovtid, men så fort han vaknar vill han genast upp i famnen. Inte så lätt alla gånger =) När vi är hemma så behöver han inte alltid vara i famnen och dessutom sover han gärna i sin egen säng. Elion sover inne på sitt rum och sover hela natten. Det är faktiskt rätt skönt att inte ha barnen i sängen. Hur gosigt det än är, så sover vi nog bäst utan barnen i samma säng. 
 
Livet som tvåbarnsmamma är lite pyssligt, men ändå helt underbart! Det bara bubblar kärlek och det är så fint att se hur gullig Elion är mot William. När han till exempel pussar lillebror godnatt, smälter mammahjärtat! 
 
Jag skulle aldrig vilja byta ut det här mot någonting annat i världen och det går inte att beskriva i ord hur mycket jag älskar mina barn. Jag vill inte missa en enda sekund i deras liv och jag skulle göra allt för dem! 
 
L O V E L O V E