Att ha barnvakt

Förra veckan var jag och min Prins på Beyonces underbara konsert. Mamma var barnvakt. Det är så himla sällan jag och min Prins gör något bara han och jag. Första gången jag och min Prins var barnfria var när Elion var ca 10 månader, men då skulle vi på bröllop. Allra första gången jag och min Prins faktiskt var ensamma, var när jag och han skulle på ultraljud då William låg i magen! Att äta lunch tillsammans utan Elion... ja, det var väldigt konstigt, men samtidigt var det väldigt skönt! 

Vi har i princip bara barnvakt när det är speciella tillfällen, De flesta gångerna har det varit barnfria bröllop. Vi har faktiskt aldrig haft barnvakt, bara för att vi ska kunna gå ut och käka en middag tillsammans. Jag tänker på mina vänner som har föräldrar som hämtar på förskolan flera gånger i veckan, är barnvakter några gånger i månaden för att de ska få tid för sig själva eller vänner som får hjälp med att få vardagen att kännas lättare. Såna möjligheter har vi inte. Det är faktiskt lite synd när jag tänker efter. Det är inget jag har reflekterat, förutom nyligen. Kanske för att jag fick lite mersmak efter sommarbröllopet vi var på i år. Barnen var hos mina föräldrar och vi var så långt bort som i Göteborg. Det var hur mysigt som helst att sova på hotell och njuta hotellfrukosten tillsammans, bara vi två. Det var faktiskt FÖRSTA gången sedan vi fick barn, som vi faktiskt sov utan barn och vaknade upp dagen efter utan barn. Förstår nu, hur lyxigt det var att få sova ut inte tänka på några måsten dagen efter. 
 
Förutom bröllop, så har det varit mest praktiska saker. Mamma fick komma hit, för att vi behövde rensa vindsförrådet innan flytten förra året. Annars har jag varit bortrest några helger och hälsat på vänner. Min Prins har varit på olika äventyr på sitt håll, men att göra någonting tillsammans han och jag är verkligen sällan. 
 
Som tur är har våra barn varit väldigt snälla och lugna och det har inte varit så krävande. De följer sina rutiner och allting flyter på hemma, men det vore så skönt att bara någon gång i månaden få vara barnfria. Inte för att det är jobbigt och vi behöver ladda batterierna, utan att få vara bara "vi", inte mamma eller pappa, utan vi som ett par. Tänk om vi hade väldigt jobbiga och trotsiga barn??!!! Nu valde jag att vara hemma med barnen lääänge (3 år) och jag fick verkligen chansen att bygga upp en bra vardag med rutiner som passar oss alla, vilket har gjort vardagen väldigt lätt att hantera =) 
 
 
Nåväl, barnen blir ju stora någon gång och kommer då inte vilja umgås med oss som nu. Får passa på att gosa så mycket vi bara kan, medan de vill det =)
 
 
 
Ida:

Så länge ni hittar ert sätt att hålla kärleken vid liv är det bra. Kanske kan ni fundera över barnflicka, det skulle vi helt klart överväga om vi inte hade det så bra med släktingar som har möjlighet att hjälpa oss. En lång inskolning med barnflickan (som givetvis ska ha bra referenser och verkligen gilla barn), så kan det nog kännas toppen för hela familjen :-)

Kommentera inlägget här: