Fru Sessan

Roligt att höra att ni såg vatten i glaset och min fina kula! Ja, det stämmer ju! Vi ska få en Knodd! =) Vi är jättelyckliga och allt känns helt underbart. Det har hittillsvarit en mycket spännande tid och det börjar kännas mer verkligt för varje vecka som går att vi faktiskt ska bli föräldrar. 

 

Nu kanske ni förstår varför jag inte har bloggat, varför jag har varit trött och så. Sedan vi fick reda om vår lilla Knodd har jag inte kunnat tänka på något annat, vilket gjorde det extra svårt att blogga. 

 

Inte förrän i vecka 12 berättade vi och de första som fick veta var mina föräldrar. Vi ville så gärna berätta för alla nära och nära, men vi ville verkligen inte ta det via telefon, sms, facebook osv. Det bästa var ju att träffa alla och berätta om den otroligt glada nyheten. Så vi försökte hålla det hemligt ganska länge. Magen hann ju växa en hel del innan jag hann träffa de flesta. Det var lite oväntat att jag helt plötsligt hade en mage som putade ut. Till exempel en av mina närmaste vänner Mela som fick veta när hon var här i slutet på juni. Då var jag i vecka 18! =) 

 

 

Jag hade en väninna här på besök i mars och vi skulle ut och äta, dricka lite och bara umgås hon och jag. Just den kvällen vi skulle ut och äta middag så kände jag inte för att dricka alkohol. Dagen därpå så reagerade jag jättestarkt på den parfymen hon hade. Det luktade verkligen inte gott och jag mådde jätteilla. Ändå så förstod jag inte varför, men veckan därpå när mensen inte dök upp så testade mig. Ja, det var ju det där fina plusset!!!

 

Jag mådde jättebra fram till vecka 6 och efter det ända fram till vecka 11 mådde jag verkligen skit. Tänk er bakfylla, åksjuka och magsjuk samtidigt. Jag har nog aldrig spytt så mycket som jag gjorde under den tiden. Allt luktade superäckligt och det var en pina att ta tunnelbanan till jobbet varje dag. Mina kollegor luktade verkligen inte rosor, utan äcklig parfym. Röklukt, kaffe, och svett var bland det värsta jag visste. Jag ville inte äta något, inget var gott förutom inlagda rödbetor och potatis. Sedan hade jag en enorm craving efter Sprite. Jag som aldrig dricker läsk!

 

Sedan var tröttheten så påtaglig att det inte gick att undvika. Jag var ständigt trött och det var jobbigt på jobbet. Jag somnade så fort jag kom hem, vaknade en stund för att äta och sedan ville jag sova hela kvällen och natten. Det var helt omöjligt att hålla sig vaken hur mycket jag än sov.

 

Jag trodde aldrig att det här skulle gå över, men nu mår jag faktiskt jättebra. Jag är lite trött ibland, orkar dock inte med så mycket fysisk ansträngning, blir lätt andfådd, men överlag så mår jag bra. Det är sällan jag mår illa numera. Mest när jag har ätit nåt jag inte gillar eller om jag har ätit för mycket. 

 

Jag vill tacka ALLA som har varit så otroligt gulliga med kommentarer och gratulationer. Nu när det inte är en hemlis längre, kommer jag att dela med mig av denna underbara tid som är kvar tills Knodd kommer ut till oss, beräknat den 1 december =)

 

 

Jag i vecka 10 

 

 

Jag i vecka  22.

 

Om ni undrar varför tatueringen bara syns på ena bilden och att jag inte har någon vigselring på mig, så är det för att bilden var tagen från min högra sida och så har jag spegelvänt det. Alla bilder efter det var det taget från min vänstra sida och för att det blev lättar att jämföra bilderna sen, så valde jag att vända på vecka-10-bilden =)